Om jag nu inte skulle vara ensam om att hata alla högtider så har jag ett tips ute till dig som är precis som mig, och det tipset består utav att skita i sillen, spriten och den något absurda dansen kring midsommarstången och istället titta på Jerry Springer. Självklart går detta att implementera på alla högtider. Det finns nämligen inget bättre än att sitta och titta på idioter.

Och om det nu finns något bättre så skulle det väl vara att just inte skita i sillen, spriten och den absurda dansen kring midsommarstången. Men det känns ändå lite för mainstream. Och min anti-ådra säger mig att Jerry Springer, det är minsann inte mainstream. Det är bara enormt roligt.

Och dessutom, så får man huvudvärk av att titta på Jerry Springer i mer än 5 minuter. Så det kan ju liknas lite vid det mainstreamiga sättet att fira en högtid på också.

Bättre än så blir det nog inte, tror jag.

My street photography try outs will never become projects as Garry Winogrand's or Eugene Smith's. (See my previous post). My god, the size of their projects and devotion... truly amazing.

Article Nuts & Bolts - the digital journalist :
about W. Eugene Smith's silver printing technique

It seems that I can't dedicate myself to just one facet of photography, as there are so many fascinating dimensions and I'm constantly drawn from one into another.

These two photo's were made in the street, an alley, but are about fashion and glamour. I made them when I attended a masterclass lumedyne flash technique in Amsterdam. An interesting exercise.

The demonstration with portable flash gear and glamorous models made me think about the photographer that I met in March at a photo event : a fashion photographer. We talked about his work, photography in general and Robert Mapplethorpe. He gave me his new booklet "HB photography" (NL) with pretty things in it. We discussed and agreed that I should assist him one day at a photo shoot, so I could learn about fashion photography (and photo retouch). After the Amsterdam demo I am keen to do so and to find out more about fashion photography. Although I'm a bit intimidated (handling complex gear+model+location/spot+shot), I would like to investigate more. It seems hard work a shoot in the street, on location, but I guess a fashion shoot in a studio is hard work too.

These summer months however my focus will be on leisure street-snaps.

---------------------------------------------------------------------------------------

Streets of Gothenburg on 30 April | Chalmers Cortège Committé(CCC)

Och nu pratar jag om att köra buss; att ratta andra stora grejer har jag inte haft några större problem med tidigare ändå, för er som associerar i de banorna.

Nåväl, sen början av mars är jag behovsanställd på Busslink, vilket är perfekt för mig som sysslar med en massa annat, för jag kan själv bestämma när jag vill jobba, genom att skriva upp mig på en lista. Och är det någon dag jag inte vill eller kan jobba så behöver jag bara låta bli att skriva upp mig. Och är det någon dag jag inte har skrivit upp mig och de ringer och frågar om jag kan jobba i alla fall och jag inte kan det, så är det bara att säga nej utan några problem. Perfekt!

Och nu börjar jag lära mig linjerna till fullo, också. Busslink i Täby har runt 60 olika linjer, mest i Stockholm, så det är en del att hålla reda på. Vi fick ju förstås utbildning på linjerna innan vi sattes ut i trafik, men utbildningen innebar ju att man körde linjen en gång, och förväntades sedan kunna den (med några få undantag där vi repeterade lite mer). Men jag är ju uppvuxen i Vallentuna, bor i Täby och har sommarjobbat med parkskötsel i Danderyd, så jag känner ju småvägarna ganska väl. I början hade jag för säkerhets skull kartor över linjesträckningarna med mig för de linjer jag skulle köra på dagen, men numera behöver jag sällan det. Känns bra.

Och för mig som haft en hel del jobb under våren där jag har behövt tänka på dem dygnet runt, även när jag inte jobbat, passar det här perfekt. Att köra buss är nämligen ett rätt hjärndött jobb. Missförstå mig rätt nu, men som bussförare behöver man inte anstränga sig särskilt mycket. När jag kommer dit behöver jag bara ha en utskrift över dagens körning, sedan är det någon annan som har suttit och klurat ut exakt vad jag ska göra, vilka linjer jag ska köra och när exakt på minuten jag ska göra allting under dagen och med vilken buss jag ska köra. Det enda jag behöver göra är att göra som det står på papperet. När jag är klar sedan, så ställer jag bara ifrån mig bussen, och då är det någon annan som servar den, tvättar den och tankar den.

Det enda jag behöver hålla reda på är min stämpel och mina uniformskläder. Kläderna är i och för sig ett kapitel för sig, för det känns som om uttrycket "uniform" inte riktigt känns rätt för en kille som har gjort lumpen. I lumpen var det verkligen strikt, om någon hade ärmarna uppkavlade så skulle alla ha det, och samma gällde med antalet knäppta knappar i halsen. På Busslink finns det 240 olika möjliga klädkombinationer för killarna (jag har inte räknat ut hur det är för tjejer), och det står var och en fritt att kombinera som man vill. Plus att en del har privata byxor eller shorts, så konformitetsdelen av min hjärna blir lite lätt överhettad när man ser hur det ser ut i rastlokalerna ibland...

Själva körningen går däremot utmärkt för mig. Jag har i och för sig kört fel några gånger, men inte värre än att jag kunnat vända i närmaste rondell (tack gud, för dessa fantastiska (?!?) uppfinningar som äntligen funnit ett vettigt användningsområde!!) och på sin höjd dragit över en halvminut. Vilket inte alls är särskilt farligt. Och jag har hittills klarat mig ifrån riktigt otrevliga människor. Någon enstaka har gnällt lite när jag inte velat stämpla remsor som inte längre gäller (och vilket vi fick påminnelsemeddelanden på radion om, typ femton gånger om dan - jag skojar inte! - efter senaste månadsskiftet när de just slutat gälla), men ingen har varit skrikig eller bråkig eller våldsam.

Eller... skrikig... Okej, jag körde ju på Valborg, som jag nämnde i förra inlägget för typ tretton år sen, och det var väl ett äventyr, det också. Jag hade ju inte en tanke på att det var Valborg när jag skrev upp mig på listan (det var just i slutskedet av den mest hektiska perioden där alla dagarna bara blev ett mentalt gytter), och hade jag tänkt på det så kanske jag inte hade skrivit upp mig, men det gick bra ändå. Jag fick ett kvällspass där jag jobbade fram till halv ett på natten, och körde rätt många lokala linjer i Täby. Och jag kan ju säga att Valborg i Täby är högstadieungdomarnas kväll. Och typ alla var lite fullare än de borde. Men ingen var otrevlig, även om det förstås dracks en hel del öl i bussen (som man ju inte får) och skreks och sjöngs hejaramsor om hur alla-luktar-fisk-i-Göteboooorg och så där, men jag kände mig aldrig hotad på något sätt.

Sedan att turerna konsekvent blev tio minuter sena för att folk inte hade sina biljetter i ordning, och man skulle vänta på en kompis som kom springande, och bussen alltid blev fullsatt efter andra hållplatsen, och så vidare, det verkade ingen av passagerarna lida särskilt mycket av.

Men jag kan ju säga att jag nog inte vill köra en storhelg så där igen, såvida jag inte tar med mig öronproppar, för det var aldrig lugnt och tyst i bussen under de fyra och en halv timmarna som utgjorde kvällsdelen av min tjänst den dagen.

Och i natt har jag kört natt för första gången. Och otroligt nog så gick det bra. Jag blev nämligen uppringd vid tretiden på eftermiddagen i går och tillfrågad om jag kunde ta den här nattjänsten, så jag hade ju inte särskilt mycket tid att reglera dygnsrytmen, direkt. Vilket fick till följd att min måndag i praktiken pågick ända till klockan nio i förmiddags, eftersom jag körde mellan 22:49 och 08:29... Som tur var så var sista turen linje 610, som jag har åkt sen jag var liten och kan i sömnen, så det gjorde inte så mycket att jag ibland inte riktigt tänkte klart.

Okej, det låter kanske inte helt trafiksäkert, men så illa var det faktiskt inte så att jag höll på att somna. Menjag hade en del sånt där tröttsvid i ögonen, och jag kan ju avslöja att det var riktigt skönt att lägga sig när jag kom hem. Problemet är bara att det inte kan bli någon tidig kväll i kväll, för jag ska på ett möte 18:30 i Vallentuna (vilket tar två av de 21 återstående arbetstimmarna som volleybollkanslist - men mer om det nästa gång), så jag kommer ändå inte i säng förrän vid nio i kväll. Och i morgon ska jag börja 05:47. I Åkersberga. Tjoho.

Jag vill mest säga innan yran, men faktiskt under.

Ganska mitt under..

härligt tycker jag..hans ögon är alldeles havsblå & mina helt kastanj.

My boys of choice this evening

Mmmmy baby

She's my man
And we got all the balls we need

Aa lite som när man köper lördagsgodis, detta är mina godbitar.

Bäst just nu: På fredag kommer 3 av mina favorit personer. rätt gött.

One of the most important Swedish holidays, Valborg, came and went on April 30.  (An interesting coincidence:  this is also the birthday of the King of Sweden, Carl XVI Gustaf.)  The Local, which provides Swedish news in English, has an overview of the festivities here.  The celebrations in Uppsala, one of the main university towns in Sweden, have a very student-oriented focus.  Students don their sailor-like graduation caps, while the alcohol flows from early morning till after midnight.  Lund has similar activities.

In many parts of Sweden, communal bonfires are great gathering places in the evening.  The fires are away of "burning away the long, dark winter".  Folk songs welcoming the spring add to the atmosphere.  Here's a photo of the fire I went to.  The flame was a little feeble, but I'll just blame that on the wind and damp weather.

Overall, it is a very cheery time, as it reminds one of the approaching summer, when the sun barely goes down.  When summer is in full swing, Swedes will again take time out to mark the coming of  Midsummer, which (I am told) makes Valborg seem tame.  I can't wait!

Förra veckan var jag ledig. Eller rättare sagt, jag skulle läsa hemma, men det blev ingeting gjort. Istället var jag alltså ledig. Fri som fågeln. Valborgsfirandet startade redan på tisdagskväll då vi såg Vapnet på V-dala. Musiken var trevlig, men inte mycket mer än så. Vapnet är tajta, bygger upp snygga popdängor men saknar den här lilla twisten som får mig att höja på ögonbrynen. Jag kan lyssna på det men jag kan också låta bli. Nu kommer den, klyschan vi alla har väntat på: "Det finns andra som gör samma sak, fast bättre". Jag hatar att erkänna det, men det var det första jag tänkte på. Amandine har fått höra samma sak i recensioner, och det är sjukt tråkigt att läsa sådant när man har hällt ut sitt inre och försökt att skapa något fint. Om man inte aktar sig blir det i förlängningen som att säga att "du är bra, men det finns andra som är lite snyggare och intressantare och mer intelligent och...". Det är en svår balans att strunta i kritik samtidigt som man försöker använda den till att göra något ännu bättre. Där stod jag alltså och tänkte dessa skitnödiga skivrecensent-tankar om Vapnet, trots att jag har svurit över recensioner som uttryckt samma sak om min egen musik. Paradoxalt, vänner. Jag tog mig i kragen, eller rättare sagt, svängde lite på min blommiga kjol, och försökte hitta saker som jag gillade med musiken. Ibland blir jag trött på att tycka hela tiden. Jag läser böcker och tycker, jag lyssnar på musik och tycker, jag tittar på outfits och tycker.

Ok, åter till Valborg. På onsdagen, alltså självaste högtidsdagen, hade delar ur spelmanslaget picknick i botaniska trädgården. Vi jammade och barnen i parken flockades kring fiolerna och dansade. Där snackar vi publik utan fördomar. Jag och Stina var galet pepp på mösspåtagningen, så när klockan närmade sig tre hetsade vi dit. Vi hann, trots att det inbegrep klättring på staket. Efter att ha viftat med mössorna mot rektor där uppe på balkongen, gick vi ner till ån. På vägen dit tog vi oss en titt på en av champagnegalopperna. Det osade champagne i hela stan. Det rann champagne på gatan. Det var helt galet. Vi marcherade sedan, medelst biblioteksutskottet till v-dala, spelandes Äppelbo gånglåt. Ja, den gamla slagdängan dammades av, endast för detta tillfälle. På v-dala var det dags för vår egen champagnegalopp. Vi drack således mängder av denna ädla dryck samt trakterade våra traditionsinstrument, förmodligen allt sämre och sämre. Pepp på livet återvände vi till Flogsta för grillning. Ingen rast och ingen ro. Något jag lärde mig från förra året är att på Valborg då kan man aldrig sakta ned. Gör man det är det kört. Grillningen följdes av pangparty i kollektivet Gula Kulan. Kanske lite för pang ibland, jag har en minnesbild av att någon lyfte av en dörr. Jag spelade samt förde djupa samtal med tillhörande djupa avslöjanden. Så som jag alltid gör. Klockan 5 somnade jag hemma i sängen medan Börje tappert försökte få på mig nattlinnet.

Dagen efter var...eh, ja. Nämensatte, den var helt ok. Vi var bara lite trötta. :)

Nu är herr Versailles på exkursion i över en vecka och jag tampas med ensamheten. En dag är snart avklarad. Denna vecka ska helt ägnas åt B-uppsatsen. Jag måste bara läsa bokens 500 sidor först. Blecktrumman av Gunter Grass med perspektiv på outsiderskapet manifesterat genom blablabla... Det kommer antagligen att slitas en hel del hår, analyser brukar inte vara så lätta att göra som jag alltid tror. Tro mig, jag kommer att återkomma till detta.

Jag har ett minne av att jag utlovade valborgspoem också – jag blir så rysligt kreativ av ett par bitar sill – så here goes:

Ute blommar björk och hägg
På valborg åt vi sill och ägg
Gatorna fulla av packade drägg
Stygnen på hakan ser ut som ett skägg

Eller kanske ett lite mer negativt perspektiv?

Vaknar upp på första maj
Huv’et värker, huv’et paj
Jag är sällsynt ful och sur
Ty hakan pryds av blå sutur

Nu är det i alla fall slut på festandet på länge! Minst till… till… vårbalen den 17:e! (Ja, vadå? Flera dagar dit ju…) Stygnen tar de på onsdag och det är ju egentligen synd med tanke på hur fint de skulle matcha klänningen, men jag får väl försöka göra mig extra fin i håret istället…

Och Vainstream-biljetterna är uthämtade! Nu känns det verkligen som på riktigt!

Precis så som det ska vara.

Jag har sett en massa Eldfoton i bloggar här och där sista dagarna och det var väl väntat så här är ju mitt lilla bidrag. Det är faktiskt 1:a gången på 18 år som jag tagit mig till en majbrasa och hade jag inte precis hämtat kameran hade det nog kunnat gåtttt några är till.

Mer om kameran och bilder senare.

Vi ragglade ner på stan och mötte upp Erik Myrlund som kommit till Uppsala från sin fittiga stad Göteborg. Han ville få lite jävla sprit i sig, så vi drog in på första krog och beställde. 20 minuter senare ragglade vi vidare hem till Barås för att hämta mer dricka. 2 minuter efter det, var vi på väg till Andreas kompis Madde för att grilla lite. Där var det ett zoo med folk födda post 90-tal. Vi träffade bland annat en norsk kille som pratade svenska och babblade på om något viktigt som jag faktiskt inte kommer ihåg nu. Men han var ganska rolig har jag för mig. En jävligt god flintastek senare så begav vi oss mot Flogsta tror jag det hette, här blir minnet mycket mycket sämre faktiskt. Jag vet inte riktigt hur länge vi var där men så smångingom vände vi mot stan igen. Då gick vi på Etage (Det enda stället jag varit på i Uppsala). Dit hade även, till våran förvåning, bror och hans vänner tagit sig. Vi stannade på Etage till stängning, sen drog vi hem. Det var väl typ en bra summering av kvällen. Bjuder på lite fler bilder också då.

/Henka

Annika

Dagens eloge går till min söta vän Louise som gick upp på morgonen och städade upp efter valborgsfestandet. Köket var skinande rent, diskmaskinen var igång och det som inte fått plats i maskinen var handdiskat och stod på tork. En liten pärla är hon (som åker bort i nio månader på måndag).

Om gårdagen var totalt oproduktiv är planen att denna ska bli bättre. Har redan städat hela huset så det är fint när mor och far kommer hem från sin Tysklandstripp. Fantasier om en egen lägenhet gnolandes till Edith Piaf och Peps Persson gjorde att städningen gick relativt smärtfritt.

Nu ska jag duscha sen ska jag klä på mig vårkläder och ge mig ut bland folket. Tjingeling.

Idag regnar det, ett stilla sommarregn känns det som och vitsipporna ute i skogen dricker lyckligt av regnvattnet. Själv gluttar jag på skojjiga videofilmer, den är är kul: En riktig klassiker med Robert Gustavsson.

Se mer kul på http://www.lolvideos.se/, en site som har samlat en massa videosnuttar på ämnet "roligt" på flera olika språk!

Frustrationen tidigare i veckan emigrerade från vad jag måste anta var anvundsjuka. Jag gick upp söndag och måndag klockan sex och önskade så där riktigt på allvar, ni vet när man kniper igen ögen så hårt man kan som för att frammana universums krafter, att hälsovårdsmyndigheten stängt ner hela skiten. När jag så ändå tycktes överleva de första dagarna utan valborgspepp, sjönk den infantila avundsjukan undan. Detta var givetvis konfunderande eftersom jag fortfarande på tisdagen och onsdagen kunde gå omkring muttrandes på jobbet om vilken fucking jävla skitgrej det här med jobb faktiskt ändå är. Jag menar, vem kom på det egentligen?
Äh. Jag hade en poäng där med frustrationen, men jag tror jag tappade den lika fort som jag faktiskt tappade frustrationen när jag på onsdagen (valborg med stort V, alltså Valborg) slutade så pass tidigt som 14nollnoll. Jag lyckades spendera flertalet timmar vid ekonomikum och flanerade på studentvägen innan jag återigen skulle till jobbet imorse. Pigg(y) som Miss förstårs.

Hursomhaver. Jag är ok - i balans så att säga - nu. Imorgon, eller idag för att vara korrekt, bär det av till jobbet igen, men i helgen är jag ledig! Den totala lyckan svävar ut ur fingrarna över tangentbordet och ut på böljande vågor av koder på nätet.

get in my car (jag önskar jag hade körkort)
we didn't do it - tegan and sara

-
"Det är sjukt mycket nu" valborgsfirare på studentvägen
-

Pojkvännen hade precis fått kalla fötter (efter att först ha varit helt med på att skaffa barn) och ville inte alls säga om han någonsin ville ha barn. Han kunde inte då kläcka ur sig att det hängde på det praktiska utan han bara backade ut.

Jag stod där med tårar i ögonen och en stor klump i halsen och tittade på alla de som stod där så lyckligt. Och jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle ha en familj att göra sånt där med. Valborg är ju den helg som dotterns far alltid lägger beslag på henne liksom han gör precis när han känner för det. Det var hemskt och jag visste inte vad jag skulle göra.

I år stod jag där igen, men hjärtat fyllt av längtan. Men i år har jag någon slags hopp i alla fall. Jag vet att vi kommer att försöka. Jag vill också ta med barnvagnen ner dit tillsammans med mina vänner.